En måndag i ärlighetens tecken...
Ny vecka och nya tag.
Förra veckan delades många löften ut från många olika håll, både från mig och andra.
Resultatet kan man diskutera. Va det värt det? Me don´t know mina vänner.
Man ger men får ingenting tillbaka.
Är det så man ska känna när man vill göra allt runt omkring till en bättre tillvaro?
Kanske överreagerar jag och borde ha mer förståelse för andra just nu men mina känslor har blivit sårade och jag känner mig som en looser. Jag tänker nog försöka förtränga det som sagts och gjorts men hur är den stora frågan. Jag vet inte hur allt kommer se ut i slutändan men jag försöker leva efter orden att ta en dag i taget.
Jag har ett hjärta, du har ett hjärta, jag är någons "hjärta" och någon har mitt hjärta.
Jag bryr mig om ditt hjärta så som du bryr dig om mitt.
Jag vill ta hand om mitt hjärta och önskar du kunde tänka på mitt.
Mitt hjärta slår och det klappar och mitt hjärta känner när det gör ont.
Man har ett hjärta, och man vill fånga någon annans,
man ger sitt hjärta och vill få ett tillbaka.
Hur känner ditt hjärta?
Hur mår ditt hjärta?
Jag vill veta hur ditt hjärta känner,
och jag vill att du ska känna mitt <3 <3 <3 <3
Miss Pink hälsar: Ibland är tiden i ensamhet det enda som ger dig svaren på dina frågor, ibland är rädslan för ensamheten den känsla som tar över, Valet är fritt, När ska du göra ditt?