Jag gjorde det jag hade haft i tankarna den senaste veckan, jag hörde av mig till henne!
Det va alldeles för mycket tankar och saknad för att låta bli.
Jag menar, 15 års vänskap är ingenting som man utan kamp låter rinna ut i sanden.
Allt påminde mig om henne, blev typ galen tillslut...
Låter nästan som en kärlekshistoria och det är det väl på sätt och vis. <3 man har gjort allt tillsammans och man har delat allt med varandra, skrattat och gråtit, tröstat och stöttat.

Jag vill ju att detta ska lösa sig, att vi ska prata ut och lätta våra pink hearts.

Jag valde att skicka iväg ett sms igår anyway, kanske lite fegt att inte ringa men jag va för rädd för svaret eller snarare tystnaden.
Fick ett svar efter ett par timmar och det va som en sten föll från bröstet.

Med BABY-STEPS så löser sig även detta hoppas jag.

Sitter hemma och väntar på besök från henne nu faktiskt :D Ska bli så skönt att prata ut om ALLT! Kanske inte blir dewt roligaste i och för sig men samtidigt så är det det enda vettiga vi kan göra just nu. Och för hoppningsvis så mår vi båda bättre efter det. Jag vill verkligen fixa detta. I need my friend in my life.

Agneta och Greta är ett faktum och dom må va gamla men gnistan och humöret finns ändå kvar (internt skämt)

Vid fyra ska jag åka och hämta mina underbara små kottar. Mummi miss you!! <3 galet att man saknar dom så fort dom inte finns nära...

Vi ses senare med uppdateringar och kanske lite roliga bilder från helgen med mera ;)

Have a great day people ;)

Miss Pink hälsar: Fight for your rights!